lananathalie.blogg.se

Hej hörni! Då var vi här igen då. Dagen har bestått av blandade känslor, det är lite svårt det här ibland. Jag tror att vi blir missförstådda väldigt ofta, speciellt om varför vi är här. Vi är främst här för att skriva vår fältstudierapport, vilket innebär att man undersöker ett socialt fenomen genom att vara ute på fältet, exempelvis genom intervjuer och observationer. Vi har bara våra fem veckor till det och samt emellanåt försöka klämma in volontärarbete. Det känns som att trots att dom vet att vi är studenter så förväntar dom sig volontärarbetare och det blir inte samma sak. Skolan hade till viss del missförtått vårt syfte med att vara där och på morgonkvisten när vi fick igenom vad dom ville att vi skulle göra var vi helt enkelt tvungna att säga stopp. Det var nästan som att dom förväntade oss att vara lärare till dom elever vi fått vilket inte vore rätt eftersom vi saknar kompetens inom det området. Vi fick förklara för rektorn varför vi faktiskt var där och det var då vi upptäckte att vi hade brustit i kommunikationen. Efter att vi pratat igenom vad vi ville ha av dom och vad dom ville ha av oss kom vi fram till en fantastiskt bra lösning. Rektorn var enormt tillmötesgående och förstod helt och hållet att denna rapport var lika viktig för oss som volontärarbetet är för volontärer. Att få ha denna pratstund redde ut en hel del frågetecken och tillsammans kom vi fram till en väldigt bra lösning som passar både oss och skolan. Så trots missförstånden kunde vi tillsammans komma överens om hur vi skulle fortsätta gå tillväga och nu känns det himla bra faktiskt. Jag vet vad jag behöver göra och vad som förväntas av mig samt att skolan vet varför jag är där och vad jag har möjlighet att göra för dom. Det är nämligen så att  vi startat ett litet projekt här, Under dom tre kommande veckorna ska vi träffa en del elever och ha diskussionsgrupper som handlar om självkänsla/självförtroende samt om hopp och drömmar. Det ska bli riktigt roligt att starta upp detta och se hur vi lyckas. Jag tror det kan bli en väldigt positiv erfarenhet för både barnen och oss, vilket jag ser fram emot en massa.

 

Dagen har alltså bestått av planering av vår kommande tid här och när vi väl var klara med allt detta drog vi oss alla iväg, hungrandes, till en kinarestaurang för buffé. Himmelrike. Maten var gudomlig och just nu ligger jag i en matkoma som heter duga. Men varenda tugga var värd det, jisses vad maten smakar bra här alltså!

 

Bilder kommer nog imorgon, internet vill för tillfället inte vara med oss så ni får hålla till godo med en hemskt lång text, stackare! Nämen ja, ska försöka styra upp det här med uppkopplingen (be till gud några gånger kanske..).